NÄR TILL OCH MED ENS HANTVERKARE BÖRJAR KOMMENTERA ENS LIVSSTIL...
Ungefär sådär känner jag mig idag. Som att någon gått loss med en elvisp i mitt huvud.
Jag har inte vågat kolla hur mycket pengar jag har kvar i väskan än. Om det ens finns några kvar. Då förstår ni nivån på gårdagen. Jag vet inte riktigt vad det är med oss två, Oasia och Torsdagar. Det slutar alltid i likadant tillstånd. Ett tillstånd som inte riktigt känns så behagligt såhär dagen efter. Lugnet FÖRE stormen skulle man kunna kalla det för när vi kommer dit och sen exploderar det när folk börjar trippa in från Stocken. Det hände mycket otippat igår, och fick även höra smaskigt skvaller. Sånt förgyller lite en dag som denna. Det är sol ute, det är fredag, allt är upplagt för en BRA dag. Ändå känner jag mer för att krypa under täcket igen och kolla på the hills. Men ska ta mig i kragen och gå ut i solen med Linus.
Igår skrek båda våra hantverkare i KÖR: "SKA DU UT IKVÄLL IGEEEEN??". För att förklara situationen så kommer våra hantverkare alltid på torsdagar. Och dom tre senaste torsdagarna har jag helt plötsligt kommit ut från mitt rum i pumps och klänning med ett glas vin i handen. Dom har alltid kollat lite frågande på mig, men igår fick dom nog. Dom var fortfarande kvar när jag kom hem slirandes i natt vid 3 - halv 4 tiden. Så nästa torsdag får jag nog hålla mig hemma om dom ska kunna få någon slags vettig bild av mig. Om det inte är "a little to late" för det...
"MAN BLIR SOM MAN UMGÅS" HAR ALDRIG PASSAT BÄTTRE...
Ett sms skickas iväg. Sekunden efter tas ett sms emot;
Skickat 16.36 " En Oasia skulle ju inte sitta fel ikväll alltså..."
Mottaget 16.36 "Och så var dagen inne. Oasia here I come"
Vi har tänkt exakt samma tanke exakt samma minut. Det är nästan läskigt, eller nej inte nästan det ÄR läskigt. Så ni anar nog vart det styr mot ikväll? Ska snart gå ut med mig själv och rödtjutet till vägen och vänta på att bli upphämtad. Vi ska dricka vin och surra skit hos Rebecca innan vi beger oss mot... just precis de vet du.
VILL DU HA NYA MÄNNISKOR ATT SMÅPRATA MED PÅ KROGEN? JAG HAR ETT TIPS TILL DIG...
Ändå sen jag började entra utelivet med mina lila bianco-skor så har det öppnats en ny värld. Antalet personer som pratar med mig ute har fördubblats. På gott och ont alltså. För det är ju inte jag som får uppmärksamheten, det är skorna. Jag känner inte ens att jag överdriver om jag säger att minst 10personer kommenterar eller ger mina skor blickar varje gång dom är med mig ut. Det är egentligen inte bara ute, det är även taxichaufförer, busschaufförer och människor jag möter till och från krogen. Helt enkelt - överallt där jag och mina skor strosar omkring.
Jag har tyckt det är ganska kul att få höra dessa komplimanger (även om dom som sagt inte är till mig) tills jag en kväll var påväg från Birger mot stan efter stägning;
Ett gäng killar stannar mig varav en av dom kläcker ur sig;
"Oj, va fina skor du har.. vart har du köpt dom? Jag tänkte köpa likadana...".
Full och smått irriterad som jag var tänkte jag "fyfan va dryg kille, kul skämt att han ska köpa tjejskor!" så jag avbröt honom mitt i sin meningen med ett agressivt svar;
"BIANCOOO!!!" och gav hon världens ondaste blick.. Han log tillbaka och sa "Jaha, tack så mycket! Då ska jag köpa likadana till min flickvän till alla hjärtans dag!"
"Fan, jag är hemsk", var allt jag tänkte. För att kompensera min ondska så ropade jag tillbaka "Jaa, gör det hon kommer bli jätteglad!!"
Dom här lila vacka sakerna har alltså lett mig både till gott och ont. Men en sak är saker, jag tänker använda dom tills dom stupar. Låt det bli om lång, lång tid framöver (eller helst aldrig).
Det är aldrig "a little to late" om du frågar oss
En jävligt dimmig dag.. humorn ligger verkligen på topp ikväll.
Nu sitter jag hemma hos Rebecca. Sippar på ett glas vitt och väntar på att hon ska bli klar. Jag vet att jag tjatat om det men mer spontana människor än oss finns inte. Vi har velat hela dagen om det är värt att gå ut och dricka vin ikväll eller inte. Tillslut bestämde vi oss för att skita i det. När vi båda hade ställt oss in på tanken att stanna hemma, satt på oss mjukiskläder och satt oss framför tvn. Tagit bort sminket och inte haft en tanke på att öppna en flaska vin så skickas det sms:
"Jag har fixat skjuss, Oasia? Jag tar med en flaska vitt och kommer över till dig nu?".. efter lite oklara sms så skickas svaret bara några mintuer senare "Vafan. Kom hit nudå, jag hoppar in i duschen".
Sagt och gjort. Här sitter jag nu och väntar. Ingen av oss är speciellt taggade och båda trötta som as men ändå har vi gett oss fan på att den här kvällen ska bli något. Vi ska göra den till något bra. För som sagt; det här är ju "the days".
Vi ses i dimman!
När en kille pratar mer än mig och rebecca tillsammans då har man hittat något unikt
Varje gång jag tänker på det så blir jag alldeles förbluffad. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. För ungefär 2månader sen träffade jag och Rebecca en kille på Platina. "Oooh, en kille", verkligen orginellt tänker ni? Men nu är det såhär att det här är ingen vanlig kille. Här pratar vi om en helt ny kategori av kille. Vissa kan tycka att jag överdriver, men dom som träffat denna människa kan inte annat än hålla med mig. Den här killen har fått både mig och Rebecca att vika oss av skratt och faktiskt vart tvungna att sätta oss ner på gågatan för att vi skrattat så hysteriskt.
Han har fått oss två att hålla käften, bara det är nog värt nobelpris. Varje gång man har en konversation med honom, oavsett om det är när man träffas eller om det är på telefon så skrattar jag mer än martin timell i "Albin 8år"-klippet från hundra höjdare. Då skulle man kunna tro att han är en riktig "stand-up"-komiker. Men nejnej, det är inte den slags humorn. Det är... ja vad ska man säga? En helt egen kategori. För det är just vad som behöver skapas för att beskriva honom, helt nya kategorier. Jag har aldrig träffat någon som skulle fylla ett rum bättre själv än 10pers tillsammans. Jaa, vad ska jag säga? Jag är helt förbluffad.
JAG FÖREDRAR ARBETSSÖKANDE FRAMFÖR ARBETSLÖS
Jag går faktiskt oftare in på Arbetsformedlingen.se än Facebook numera
Två veckor. I två veckor har jag Sofia Eriksson gått runt och varit arbetslös. Jag förstår inte hur jag satt själv kunnat satt mig i den här sitsen. Jag visste ju själv att jag aldrig skulle klara av den. Jag, arbetslös? Det måste vara ett skämt. Nu ska jag inte framstå mig själv som att jag vore någon slags arbetsnarkoman eller så, men en mer rastlös människa får man leta efter! Jag har redan börjat klättra på väggarna, jag har redan börjat ha panik över att pengarna börja sina, jag har redan tänkt sänka mig så lågt som att söka telefonförsäljarjobb. Men DÄR har jag dragit gränsen.
Nu är det ju faktiskt så att om allt går som det ska så är jag inte arbetslös speciellt länge till. Sitter förmodligen med ett jobb snabbare än jag hinner blinka. Om jag bara tar saken i egna händer (nej, jag menar inget perverst!)
När man sitter och leker i Photobooth-program istället för att jobba, då inser man att det gått för långt.
Jag tror precis jag insett vem jag är, det gick upp för mig för ungefär 10 sekunder sen. Jag är "mycket snack och liten verkstad". Helvete! Jag som alltid sett ner på såna människor. NU jävlar ska jag ta tag i allt som går att ta tag i. Jag ska börja jobba inom högst 1vecka, jag ska börja plugga, jag ska börja spara pengar, jag ska skaffa mig ett.. vad heter det nu igen? justja.. ett liv!
Men framförallt ska jag ha jävligt kul. När jag tänker efter inser jag att det här är ju "the days", tiden man kommer se tillbaka på och tänka "ooh, those where the days". (Ja, det låter mycket bättre på engelska). Jag ska greppa varenda möjlighet. Jag ska entra världen, jag ska bli framgångsrik och lycklig. Jag ska.. Nej fan nu börjar det gå för långt. Jag kanske borde sovit i natt.
Tjiii fick du, jag är uppe nu!
Så nu vet ni (egentligen inte alls) varför.
Här var vi fortfarande harmoniska och trodde att det skulle bli en lugn och tidig kväll.
Förra torsdagen var vi ju som sagt på Oasia. Shit det är snart en vecka sen, men de känns som igår. Det roliga med den här kvällen är att jag hade legat däckad hela dagen pga. sinnessjuk huvudvärk plus att jag inte sovit på hela natten.
Jag får ett sms 17.45 där det står "Vill ut och ta en öl ikväll. På?"
Jag låg fortfarande och halvsov medans jag läste smset så min första spontana tanke var "i helvete heller, jag vill sova!"
3 minuter senare svarar jag.
17.48 "Oasia kanske? Hur kommer vi hem?"
Ibland vet jag inte vad det är för fel på mig. Man kan kalla mig impulsiv. Jag finner nog inga bättre ord.
Så sagt och gjort, Oasia it was. Tre tjejer, en blond, en råttfärgad och en brunett entrade Oasia vid halv 10 snåret. Luuugn kväll tänkte vi medans vi sippade på ett glas vin och surrade om allt från Kärlek till killar som är as. Ni vet, det vanliga.
Det skulle visa sig att vi var långt ifrån själva på stället. Tiden är lite oklar, men tillslut var det proppat av folk vi känner och det där "vi tar bara ett glas vin och åker hem kvart över 12" kom att ändras till sist kvar vid stägning och en ångest som gjorde att jag inte vågade kolla på mitt kontoutdrag förs flera dagar senare. Det blir aldrig som man tänkt sig. Och trevligt är väl det?
Dagen efter hade vi lovat anna att supporta henne på jobbet mot att hon skulle följa med ut dagen innan. "Pigga och utvilde" som vi va klockan 08.30 så gick vi upp och tog bussen efter anna ner mot Waynes. Jag vet inte riktigt om supporta Anna på jobbet menas med att komma dit, dricka upp en årsförbrukning av Waynes vatten, ta en tidning, och sen gå därifrån utan att säga hejdå. Meen, vi försökte iallafall. Tur att man har så förstående vänner (läs: hon kommer aldrig mer gå ut med oss).
"alltså Sofia du hittar alltid på något eller någon att fira..."
Citerat av min kära bror. Visst det kanske är sant att det har varit mycket "men vi ska fira det här.." eller "alltså jag egentligen inte game men vi MÅSTE ju fira nu.." det ska jag inte sticka under stolen med. Det känns som jag har blivit kung på bortförklaringar till varför jag ska gå ut den senaste tiden. Det känns helt enkelt lättast så. Folk har ju faktiskt lämnat landet, och för all del återvänt till kalla svealand. Sen alla dessa födelsedagar, är det bara jag eller fyller ALLA år i början av året? Däremot är jag lite besviken på mig själv att jag som skulle ha en lugn helg förra helgen, så slutade de med en helhelg på Birger. Men det tänkte jag ta igen den här helgen, bra tänkt sofia! Bara att det redan igår slutade med att jag och mina älskade vapendragare hamnade på Oasia hela kvällen. Och vad tror ni jag är påväg nudå? jag har aldrig varit såhär opepp någonsin tror jag, men ändå är jag nertvingad till Oasia för att "fira" att philip är hemma. Min fråga är, när FAN finns det inte något alls att fira? Egentligen?
EN UT, EN IN (det gamla klassikern gäller även ens vänner)
Jag sitter här med lager på lager på mig. Jag ser lite ut som när jag har på mig min michellinjacka (läs: fjällrävenjacka). Jag tänkte nämligen trottsa kylan och ut och springa lite. Det är ju ändå sånt söndagar är till för. Denna värdelösa jävla skit dag som ska uppstå var sjunde dag. Jag måste haft någon hemsk barndomsupplevelse på en söndag eftersom mitt hat är så starkt (de brukar va lättast att skylla på det).
I Fredags skulle vi hälsa Philip välkommen hem från helvetet för första gången och på samma kväll säga hejdå till anna som skulle till paradiset i 4månader. Det började med förfest hemma hos paret och gick senare vidare till Oasia där vi mötte upp Anna, Sofia, Sabbe, Bettan. Jag och Rebecca satt kvar längre än dom andra och gungade i gungstolarna samtidigt som vi insåg att såhär måste vi alltid förfesta. Med ett glas rosé i handen i en hängande korgstol, underbart! Vi drog oss senare mot en kväll på Birger. Kvällen va oklar på många sätt och slutade som vanligt i taxi hem alldeles för sent.
Lördagen spenderades ute hos paret. Jag skulle vakta min lille vovve eftersom övriga i familjen va på bröllop och personalfest. Så vi kollade på 7 pounds, bästa film jag sett på länge. Sjukt jävla djup film. Se den! Nej nu börjar det bli mörkt, springa va det ja.. Ciao!