.

Ändå sen jag började entra utelivet med mina lila bianco-skor så har det öppnats en ny värld. Antalet personer som pratar med mig ute har fördubblats. På gott och ont alltså. För det är ju inte jag som får uppmärksamheten, det är skorna. Jag känner inte ens att jag överdriver om jag säger att minst 10personer kommenterar eller ger mina skor blickar varje gång dom är med mig ut. Det är egentligen inte bara ute, det är även taxichaufförer, busschaufförer och människor jag möter till och från krogen. Helt enkelt - överallt där jag och mina skor strosar omkring.

Jag har tyckt det är ganska kul att få höra dessa komplimanger (även om dom som sagt inte är till mig) tills jag en kväll var påväg från Birger mot stan efter stägning;

Ett gäng killar stannar mig varav en av dom kläcker ur sig;

"Oj, va fina skor du har.. vart har du köpt dom? Jag tänkte köpa likadana...".
 
Full och smått irriterad som jag var tänkte jag "fyfan va dryg kille, kul skämt att han ska köpa tjejskor!" så jag avbröt honom mitt i sin meningen med ett agressivt svar;

"BIANCOOO!!!" och gav hon världens ondaste blick.. Han log tillbaka och sa "Jaha, tack så mycket! Då ska jag köpa likadana till min flickvän till alla hjärtans dag!"

"Fan, jag är hemsk", var allt jag tänkte. För att kompensera min ondska så ropade jag tillbaka "Jaa, gör det hon kommer bli jätteglad!!"

Dom här lila vacka sakerna har alltså lett mig både till gott och ont. Men en sak är saker, jag tänker använda dom tills dom stupar. Låt det bli om lång, lång tid framöver (eller helst aldrig).