Visst kan det vara sexigt att låta som Kurt Cobain men när någon hostar dig rakt i ansiktet är det nog inte lika upphettsande längre...
Nu när min nya kollega (känns bra att säga det) är på plats i Uppsala så känns det stabilt igen.
Allt har känts lite halvdant den senaste tiden, inget har riktigt klickat.
Allt har mest varit en enda röra. Efter två lyckade utgångar med systrarna Simons så känns det som jag är i fas igen. Mentalt alltså. Knappast Fysiskt. Jag har tydligen blivit allergisk. Nej jag är inte chockad. Men tanke på att jag varit allergisk mot allt som finns att vara allergisk mot så kunde jag lika bra bli allergisk mot Gräs och Pollen också. För det är förmodligen vad jag blivit.
Efter att ha gått runt och hostat lungorna ur mig, haft röda ögon och en röst som skrämmer bort alla så kan jag dömma någon om den misstänkt att jag börjat gå på droger. Så är dock inte fallet, jag funkar tydligen inte med naturen längre. Om nu Gud finns så måste han hata mig. Först när jag va liten tog han ifrån mig det bästa jag visste, Djur. Jag va så allergisk mot pälsdjur att jag inte kunde besöka en kotte i min släkt. Alla hade antingen hund eller katt, så jag fick alltid stanna hemma när min släkt fyllde år. Jag kunde inte ens vistas i ett hus som det varit en hund på besök i.
Sen var jag självklart allergisk mot allt rött. Förstår ni?! Allt som är rött. Jordgubbar, tomat, ketchup, paprika, hallon, smultron, you name it. Då ska vi inte ens nämna att jordgubbar va det bästa jag visste. Sen hade jag självklart astma. Jag fick ha en sån där stor ful inhalator som jag fick andas i stup i kvarten. 
Man kunde tro att det var nog här va? Att jag haft det tillräckligt tufft?
Neeejnej.. glöm det! Då blev jag allergisk mot Mjölk.
Det betyder allt som ens innehåller spår av mjölk, vilket är i princip allt om man verkligen kollar efter. Innan jag ens visste att de va mjölk jag va allergisk mot så fick jag dessutom endast äta kokt nötkött (otroligt viktigt att de va ENDAST kokt med vatten, inget salt), potatis (likaså, inget salt), brocoli och naturella riskakor (jag hatar riskakor) och endast då självklart dricka vatten. Detta fick jag göra i två veckor. Eftersom jag hatade riskakor mer än något annat så fick jag alltså äta kokt nötkött, potatis, brocolli och dricka vatten till frukost, lunch och middag i 14 dagar.
Jag minns hur sjukt det kändes att den 15e dagen få äta något med SMAK. Såå, alltså det känns jättekul att jag är allergisk mot en sak till. Jag kanske slår ett Guiness rekord snart, yes!
Vilket fall som helst börjar jag jobba på Onsdag. Så efter det lär man inte se mycket av mig. Om man inte kommer förbi och köper jordgubbar då förstås, välkomna!
Imorgon drar jag till Åland för att njuta av min sista lediga dag på ett par dagar. Ciaao!
WOW-pojkarna kan slänga sig i väggen, JAG VET hur man bäst dödar tid med en dator!
så varför inte passa på att surra genom tangenterna? (läs: blogga)
Bilden passar väldigt bra ihop med intelligensnivån i det här inlägget.
Eftersom ingen annan är uppe såhär in på småtimmarna en vanlig vardag (alla normala människor har ju faktiskt ett jobb eller skola att gå till). Vilket jag också har från och med onsdag, så jag måste passa på att vara uppe och förstöra dygnsrytmen lite nu för sista gången. Sen ska jag faktiskt orka stå 8½ timmar i streck och vara försäljare, då känner jag inte att den här dygnsrytmen kommer hålla.
Jag har alltså spenderat dom senaste två, kanske tre (har slutat orka hålla koll på klockan vid den här tiden) timmarna framför Forever21, Asos, Nelly, H&M, Bianco mfl. Det finns ju inga gränser på hur jävla länge man kan sitta och klicka sig fram bland skor, klänningar, väskor osv. Seriöst, det finns inga gränser.. ALLS! Det skulle vara ifall man svimmar. Föräldrarna borde inte varna sina söner för tv eller dataspel, utan nätspaning/shopping! DET HÄR får man fyrkantiga ögon av, garanterat.
Såhär skulle mitt rum kunna se ut om jag dödade tid genom att städa det istället för att sitta här.
Nu är det lite mer likt tjernobylolyckan.
Men åh så värt det då. Jag har försökt kompromissa med mig själv när det gäller inköpslistan. Eftersom lågkonjukturen (alltid skönt att kunna skylla på den) även drabbat min plånbok så har jag alltså tvingat mig själv att endast beställa 7 klänningar, 2 toppar, 3 par skor och 1 jacka. Då är den här inköpslistan bara från 1 hemsida hitills. Jag måste komma ner på jorden när det gäller ekonomi. Man borde kunna tänka sig att jag lärt mig nånting om att hålla i pengar efter 3års ekonomiutbildning. Men alla kan ju inte vara snabblärda.
Jag& Andrea i vårt esse på Stocken! Ps. Jag gillar att jag ser ut som en albino.
Imorgon kommer min nya kollega och partner in crime hem från New York och på onsdag ska jag dit på middag. Känns skönt att hon inte förändrats ett dugg. När vi surrade häromdagen så sa hon:
S: "Fredag?"
A: "Ja, det blir bra!"
S: "Fast du vet att de är du som åker på smällen va?
De är din första arbetsdag på lördag!"
A: "Äääh, det där löser sig!"
Haha, jag älskar hennes inställning. Det är just det som gör henne till den bästa möjliga partner in crime.
Välkommen hem babe!
Bli inte chockad om jordgubbar kommer bli ett förkommande ord i bloggen framöver
Thats right. Jag är numera jordgubbsförsäljare. Det låter kanske lite gulligt om jag fortfarande varit 14år och sommarjobbat på ett stort jordgubbsland. Nu är jag 19år, tagit studenten för ett år sen och ska stå och sälja jordgubbar i ett stånd som SOMMARJOBB! Jadu, det är inte alls som avanserar tidigt i karriären. Nu kanske jag låter negativ? Och det vore ju dumt, eftersom jag faktiskt är väldigt nöjd med mitt jobb över sommaren. Jordgubbar är ju faktiskt en favorit och att stå och le och ta betalt av kunder hela sommaren känns faktiskt inte speciellt jobbigt. Sen att slippa säga att man är arbetssökande (läs: arbetslös) är ju inte helt fel det heller. Dock att få frågan vad man jobbar med när någon annan precis berättat om hur den jobbar på bank eller för något känt företag känns ju lite smått jobbigt. Tänk er:
"Neejmen, fan va länge sen, vad gör du nu förtiden?"
"Jag jobbar för Pharmacia, går på möten med rätt viktiga kunder och så.. själv då? Pluggar..? Jobbar..?"
"Ojdå här går det bra för vissa, nej du jag jobbar som...hm...försäljare..."
"Jaha spännande, för vad?"
"Eeeh, jordgubbar..."
Men vadå, det är inte som att jag tänkt göra karriär inom jordgubbsförsäljning. Jag vet inte riktigt om man kan utvecklas inom det yrket. Men det får duga i 3månadrer framöver, tänk er vad skönt de kan bli egentligen; Äta lite jordgubbar, lyssna lite på musik, träffa folk och vara lite social, tjäna pengar och få en rejäl solbränna på köpet. Eller så kommer jag spy på jordgubbar efter 3månaders kontakt med dom, mina två iPodar kommer förmodligen gå sönder, folk kommer vara bittra och otrevliga och det kommer hällregna hela tiden. Men varför va negtiv?
Ett stort plus är att jag fått välja min kollega. Så blir du sugen på jordgubbar i sommar så kommer du förbi antingen mig eller andrea, inget snack om saken.
Om 1 bild säger mer än tusen ord, vafan säger då 22 bilder, 22000? (förmodligen den lägsta humornivån någonsin)
Okej, jag är tillbaka (I'm back börjar bli uttjatat).
Efter att jag komponerat ihop ett helt värdelöst och meningslöst inlägg insåg jag att det skulle vara en förnedring mot mig själv att publicera det. Då hade jag lika gärna kunnat gå till People ikväll. Då hade min kväll och mitt inlägg legat på ungefär samma nivå. Så jag radera skiten! Jag entrar helt enkelt min blogg igen genom lite bilder från de 6veckor jag strejkat härifrån...
En grillkväll hos Liss. Jag älskar dammsugaren uppe till höger, väldigt oklart.
valborg:
Gröna Lund:
