Tjiii fick du, jag är uppe nu!

Senaste inlägget skrevs 10minuter innan jag skulle springa till bussen, så om ni ställt er frågan varför textspalten är jättesmal och texten röd, så fortsätt fundera, jag kan inte hjälpa er. Det bara blev så.
Så nu vet ni (egentligen inte alls) varför.
  
Här var vi fortfarande harmoniska och trodde att det skulle bli en lugn och tidig kväll.

Förra torsdagen var vi ju som sagt på Oasia. Shit det är snart en vecka sen, men de känns som igår.  Det roliga med den här kvällen är att jag hade legat däckad hela dagen pga. sinnessjuk huvudvärk plus att jag inte sovit på hela natten.

Jag får ett sms 17.45 där det står "Vill ut och ta en öl ikväll. På?"

Jag låg fortfarande och halvsov medans jag läste smset så min första spontana tanke var "i helvete heller, jag vill sova!"
3 minuter senare svarar jag.
17.48 "Oasia kanske? Hur kommer vi hem?"

Ibland vet jag inte vad det är för fel på mig. Man kan kalla mig impulsiv. Jag finner nog inga bättre ord.
Så sagt och gjort, Oasia it was. Tre tjejer, en blond, en råttfärgad och en brunett entrade Oasia vid halv 10 snåret. Luuugn kväll tänkte vi medans vi sippade på ett glas vin och surrade om allt från Kärlek till killar som är as. Ni vet, det vanliga.

Det skulle visa sig att vi var långt ifrån själva på stället. Tiden är lite oklar, men tillslut var det proppat av folk vi känner och det där "vi tar bara ett glas vin och åker hem kvart över 12" kom att ändras till sist kvar vid stägning och en ångest som gjorde att jag inte vågade kolla på mitt kontoutdrag förs flera dagar senare. Det blir aldrig som man tänkt sig. Och trevligt är väl det?

Dagen efter hade vi lovat anna att supporta henne på jobbet mot att hon skulle följa med ut dagen innan. "Pigga och utvilde" som vi va klockan 08.30 så gick vi upp och tog bussen efter anna ner mot Waynes. Jag vet inte riktigt om supporta Anna på jobbet menas med att komma dit, dricka upp en årsförbrukning av Waynes vatten, ta en tidning, och sen gå därifrån utan att säga hejdå. Meen, vi försökte iallafall. Tur att man har så förstående vänner (läs: hon kommer aldrig mer gå ut med oss).
  

kom igen bjud på en kommentar!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback