.

Jag lever. Men det är knappt. Utgången i onsdags kommer gå till historien. Inte som den mest händelserika eller absolut roligaste (även om den va rolig) utan som den mest alkoholpåverkade någonsin. Jag tror till och med den här slår balkongtraumat på kungsgatan och där va till och med blodiga ben och krossad glas inblandat. Dock finns det en kväll som den inte slår, men de är för att det inte går att slå den kvällen. Jag kommer fortfarande ligga och skämmas över den kvällen på min dödsbädd. Vilket fall som helst, vi var hos Andrea i stan på förfest, drog oss vidare mot Birger där jag stod och surra med Afasi (vilket jag inte kom på att det var förens kanske en kvart). Sedan bar de vidare på efterfest. Där jag tydligen hade mycket roligt med en cowboyhatt. Tur att man hade sin lilla NYKTRA partner in crime med sig. Idag har jag sakta men säkert börja känna mig som en människa igen iallafall och tur är väl det eftersom det vankas förfest om några timmar. Fast det lutar mer åt loka än vin för min del. Nej. nu ska jag kila ner mot stan lite!