.

Med andra ord; jag är i Leksand. Då skulle man kunna tro att det här stället var mer för en av mina vänner (Ni vet vem) och att jag skulle freaka ur totalt här uppe. Men då säger jag såhär; tacka gud för trådlöst internet (eller som jag säger bredbart). Här kan jag gömma mig framför sidor som asos, nelly och forever21 när jag bokstavligt talat för andnöd när jag går in i byns FÅTAL klädaffärer och hittar antingen axsarakläder eller utsvängda jeans och tröjor som det står "CUTE 14" på med glittriga bokstäver. Stället ligger kvar på 90tals nivå.

Nu kom jag däremot inte hit för att shoppa. Jag ville bara fly från Uppsala lite. Tog första bästa chansen efter min ledighet (som jag verkligen förtjänade). I måndags stack jag bara ut och red ute på landet (med tanke på att det var flera år sen gick det riktigt bra). I'll still got it, YES! Sen vart det bara att packa sin kos och dra! Hitills har jag suttit och lyssnat på "Vackra Anna" (en äldre version av boten anna) på gramofon med ett glas vitt i handen, varit en runda på byns ICA, även kallat Mårtas. Jo, det är sant! Här behöver man ett namn på varje butik. Vi har ICA som heter Mårtas, vi har InterSport som heter Allans och låt mig inte ens börja med resten av butikerna..



Vilket fall har jag redan lyckats gjort mig känd på byns Mårtas. Det började med att vi diskret (läs: hade på mig högklackat, klänning, solbrillor och såg allt annat än därifrån ut) vandrade in i affären. Redan vid brödet skulle jag ropa till personalen "Vart har ni lingongrovan nånstans?". Redan där förstod hela butiken att vi inte var från dalarna. Man såg på deras blickar att dom tänkte "jävla Stockholmare.." Sen att vi inte är stockholmare är en helt annan grej, det spelar ingen roll. För dom är alla utanför Dalarnas gränser och neråt just; stockholmare.

Det skulle forsätta med att jag råkade gå in i den hemmagjorda plingklockan i charken. Jo, hemma har vi faktiskt ett elektroniskt kösystem med lappar och en nummertavla. Neeejmen varför ska man ha det? När man kan ha en tygtupp som hänger ner med en gammal tjaskig plingklocka på. Jag hade ungefär 5 lokalbor som skrattade åt mig redan där. Någon minut senare kommer det ut en tjej från charken och säger "Vad det någon som behövde hjälp?" Jag ropar över hela butiken (självklart gick jag därifrån) "Neeej det var bara jag som råka gå in i klockan". Återigen såg man blickarna, nu även med suckar "jävla stockholmare!".

Äh, även om jag känner mig lite som Carrie i Sex and the country avsnittet varje gång jag kommer hit så trivs jag ändå. Det här är ändå som mitt andra hem och så länge det finns skvallertidningar, internet och sol så överlever jag ett par dagar till. Snart ska vi på auktion... yes you heard me, AUKTION!