att vakna upp på ett sjukhus och inte minnas varför

Nej, det blev inte cykel hem. Men anledning är inte så given som man kan tro.
Visst vart det för många shots och glas rosé men det var långt ifrån det största problemet. Att vakna upp på ett sjukhus klockan 8.00 och inte veta hur man hamnat där, varför eller hur länge man varit där är nog den värsta känslan jag någonsin känt. Tills en sjuksköterska kommer fram till mig och berättar att jag blivit drogad.

Att få berättat av sina vänner och sin familj att jag delvis slutat andats och fått åkt ambulans en kvart efter jag kommit hem till akuten. Att få berättat att om jag inte träffat polisen precis utanför Birger Jarl när jag gick ensam ut 01.30 så hade jag kunnat slutat andas och dött. Att veta att någon avsiktligt lagt en drog (som förövrigt är känd som den vanligaste våldtäcktsdrogen) i mitt glas och sedan förmodligen förföljt mig hela kvällen och ut därifrån det går inte att beskriva.

Att veta att allt kunnat sluta helt annorlunda är bara det sjukt jobbigt men att också veta att jag inte har en aning om vad jag gjort inne på Birger i ca. 40minuter är obehagligt. Vilka jag har varit med? Vem som gjort det här mot mig? Är det någon jag känner? Är det en slump att det är jag? Vågar jag gå ut igen? Vågar jag någonsin beställa in en drink när jag är ute? Men framförallt kommer jag någonsin släppa det här?

Jag är så glad att det ändå slutade så pass "bra" som de nu kunde och att inget hann hända. Men jag vill bara säga att det här är något man ALDRIG tror ska hända en själv, eller ens sina närmaste. Även om du är försiktig och inte tar emot drinkar av okändt folk så kan det hända. Jag tänkte först att jag inte skulle kommentera det här, för att de va dumt att folk visste men sen insåg jag att det bara är bra att folk vet, så folk kanske blir mer uppmärksamma, för tro mig ni vill inte vara med om det här.

kom igen bjud på en kommentar!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback