.

Slut på daltet! Nu kommer ren och skär sanning. Timmar har gått, dagar har gått, för att vara exakt en vecka och två dagar har passerat sen jag officiellt gjorde mitt liv svårare för mig själv. Ja, jag skämde ut mig helt enkelt. Ingen idé att linda in det i sammetspapper, utan bara deal with it. Meeen (som Tony Irwing skulle sagt) jag har fått bita i det sura äpplet och faktiskt tagit konsekvenserna. Jag tror nog aldrig jag varit så mogen i hela mitt liv. Jag tog den svåra och vuxna vägen.

Dääremot har jag tänkt (mycket) på en sak. Det är ingen nyhet, snarare ett evighetskonstaterande; När man fått det man jagat, vill man inte ha det längre. Menmenmen, den stora frågan är; Varför?

Min teori; När man gått skapat sig en bild av hur grymt det faktiskt vore att få en speciell person, så tror jag ens förväntningar gjort det omöjligt för personen att leva upp till den bilden. Därför blir det helt enkelt inte intressant längre, hur jävla mycket man än ältat om att personen i fråga är perfekt. Det bara poff, spricker som en ballong.

Förövrigt så har det varit Farsdag idag. Jag bestämde redan för en vecka sen vad jag skulle ge. Jag kom på idén (helt enkelt, jag hörde de på radio) och tänkte; Materia är Materia! Upplevelser är Bättre. Såå, jag bjöd pappa på bio; rättare sagt Bond, James Bond. Värd att se!

Imorgon ska jag börja läsa en kurs på Universitetet. Visserligen en 7,5:a som alla andra som vill ha kårlegg. Men ändå, de känns lite vuxet faktiskt. Kommer dock dröja innan jag får kårlegget eftersom jag inte fått mitt antagningsbesked än. Men jag närmar mig, jag närmar mig!