.

och det är värt, 700spänn fattigare eller 700spänn rikare, det beror på hur man ser det!
Jag tror jag ser de lite mer som en investering..

Nejmen jag har haft lite bloggtorka nu. I måndags "kill me softly"-tidigt så hämta vi upp Robert för 36timmars eckerö. Vårt största (enda?) mål med denna här mini-resan var taxfreen. De är något speciellt med att kliva in i en butik fullt av sprit med bara röda prislappar och en helt plötslig "sänkt åldersgräns på systemet"-känsla. Man känner lite tillfällig makt. Ni vet precis tvärtemot man känner när man går in på Systembolaget hemma. Där känner man sig övervakad, maktlös och jävligt kass. I alla fall efter vi hade checkat in i vår lilla stuga så var de inget snack om saken. Vi skulle till våra stammis-klippor. Stället vi aldrig har svikit är egentligen inget speciellt men de bara är vårt.
Efter några timmar stekande och "de är fel på de här sodukot"-gnäll (de va den lätta nivån) så körde vi klassikern, minigolf. Jag gick in med förmodligen ålands bästa självförtroende och gick därifrån med ja vad ska vi säga? lite sämre självförtroende.. mer än så behöver vi inte gå in på och det var absolut inga klubbar som kastades, nejnej!

   

När vi insåg att Ålands mataffärer har sämre utbud än en Schell-mack så bestämde vi oss för att de fick bli middag i Mariehamn. Vi hamna på någon slags rock/punk-restaurang, där alla anställda såg ut som dom kom från genomfarten och maten smakade superb. Nöjda åkte vi hem till stugan för att dricka vin och spela skitgubbe.
Morgonen efter skulle vi tydligen fiska. Och nu menar jag inte fiska efter fynd som i att shoppa på rea eller ragga upp någon hunk, utan jag menar bokstavligt talat fiska efter fisk. Men där blev inget middag gjord, så vi fortsatte att fynda på taxfreen på hemvägen istället. Så alltså 700kr rikare, de måste jag fan påstå!