.

 

jag har legat i koma i 3 dagar nu. Okeej, inte bokstavligt sett koma som i koma på sjukhuset MEN nästan! Jag har sovit hela dagarna och mått ännu sämre när jag vaknat. Jag har varit yr, mått illa och känt att "ungefär såhär måste de va att ligga på hospis", att ligga att invänta sin död.

Självförvållat undrar ni? Sjäälvklart. Att jag och min kära vapendragare har varit ute 2 -3 gånger i veckan den senaste månanden (läs: månaderna) har nog tagit ut sin rätt. Nu tänker ni att "de är väl inte så mycket". Meen, grejen är att vi inte en enda av dessa gånger gått hem innan stängning (om det inte varit för att vi dragit på efterpärla). Inte enda gång tänkt tanken "vi tar det lungt ikväll", inte en enda gång känt oss halvdanna. Vi har kört all-in i en månad i streck nu. Nej jag vet inte hur vi orkar, eller haft ekonomi till detta men det har tydligen gått i alla fall.
 
Vi har fått köra en heldel övernattningar (av ekonomiska skäl) och kanske inte heller varit världens mest svårbjudna tjejer när det kommer till shots meeen, vi har inte freeloadat på något sätt. Vi har varit på efterfester med allt från en dokusåpakändis, en kille från örebro som förmodligen är skönare än fredrik& filip tillsammans, med några idioter och med några helt otippade. Jag har även kört en födelsedagsmiddag med GossipGirl tema med tjejerna, därav alla bilder med diadem och skoluniformer (Så svar nej, vi har inte blivit vrickade.)

Har jag berättat att vi även hamnat i underjorden när vi var påväg till Birger? Vi har aldrig känt oss SÅ felplacerade i hela vårt liv. Vi tog oss till och med friheten att kalla det för RAVE. Vi visste inte att sånt här existerade i Uppsala? Vi stod och gapade när vi såg vart vi hamnat. Folk sprang runt i binkiniöverdelar, plaströr i håret, dreads i alla regnbågens färger, platåskor som dom i Spicegirls hade och slitsar som gick över trosorna (eller för alldel kalsongerna). Musiken var så oklar. Vi hade aldrig ens hört sån här musik. Vi visste inte hur vi skulle dansa till den ens, förstår ni då? Men vi är inte dom som är dom, så självklart var vi dom som röjde dansgolvet som bäst, med en hel del arga blickar från dom "alternativa"-människorna.
Det var helt klart en upplevelse, men inget jag gör om! 

 

Jaja, jag tänkte gå tillbaka till verkligheten nu. Imorgon hämtar Anna mig för att åka till Kista och handla julklappar och för att inte glömma det viktigaste; äta sushi. Så nu är det dags att sova om jag ska kunna komma tillbaka till verkligheten någonsin igen.

Sleep tight vänner! (och för all del fiender..)