.

idag var det nationellaprov i engelska. skriv-delen, som brukar va det jag är bäst på. det är där jag sticker ut, medans resten mest brukar vara runt medelmåttet men idag fick jag inte fram ett ord! Jag brukar brinna för att srkvia om ett ämne sådär, och idéerna brukar sprudla, men idag, ingenting! tvingade fram 3 sidor och några rader.. men allt jag skrev var bara spårat och samma sak.. dåligt språk, dåligt ordföråd, kunde helt plötsligt inte ett ord på engelska. Vet inte om de är situationen som gör det eller om de är allt de här som påverkar mig.

Vi åkte ner och käkade lunch på cupido, jag, alex, nicole, sofia, lovisa och jojjo. Finns få saker som slår cupidosallad; bara kräftor& sushi typ!

sen gick vi och köpte present till alex, och det var då det bara kom sådär, varför ska de slå till precis när det inte borde, satt och grät på bussen hem, så pinsamt! jag kan inte hålla det inne, det går bara inte, jag mår sämre än jag utger att jag mår. försöker och försöker, mer det brister hela tiden. jag kan inte förstå att en människa som man älskat så mycket kan få en att må så dåligt och känna sig så kass. helt otroligt sinnessjukt.
du gör så jag tappar min lust och motivation till allt, bara gråter och gråter, känns så patetiskt, men allt känns så meningslöst utan dig. När jag satt på bussen hem såg jag att ett hus brann i sunnersta, HELA huset va övertänt, det var så läskigt och det brann så sjuktligt mycket! nu är bara skortstenen kvar.

Jag tycker så fruktansvärt synd om familjen som bor där, då jag vet vem sonen är, och har pratat med honom flera gånger, kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas om vårt hus brann ner. ska alltid kolla en extra gång om plattången sitter i när jag går hemifrån från och med nu. Vet inte varför jag reagera så starkt på att huset brann, kanske för att jag redan satt och grät eller kanske för att jag känner mig som det där huset.. känns som jag brunnit ner och att bara skorstenen är kvar.. det är skorstenen som gör att jag forfarande lever.. men hela själen i huset brinner hela tiden.. och slutar inte! och det enda jag går och väntar på är en brandbil som ska komma och släcka mig innan det är försent. vet inte om den någonsin kommer hitta mig! men jag behöver den så mycket!

NOG om det, imorgon ska vi fira alexandra, älskade vän som fyllt 18 hela år igår! 12 tjejer ska vi bli som ska grilla hemma hos henne, och hejdundrande vad vi ska fira na', sen ska dom ut på BJ, alla 18åringarna, hoppas ni får kul tjejer, själv väntar jag "glatt" tills december!

jag gör min grej - mer eller mindre bra
sofia