.

joo, så är det. här körs det amerikanare (aka. raggarbilar) över hela vår stad. det har varit full rulle i uppsala den senaste tiden, eller ja för att tala om denna otroligt döda stad på sommaren, så har det varit reaggefestival, och då tog minst sagt alla reaggefolks över stan, och jag fick bevittna detta varje dag, eftersom jag JOBBADE hela den veckan, och cyklade därav förbi både påväg dit och hem.. reaggemänniskor verkar så avslappnade, må så bra och bara leeeva, precis som jag egentligen vill ha det. precis som jag disskuterade med min kära vän andrea simons så är reaggemusik inte något jag BRUKAR lyssna på, men som är skön att bara chilla till, skön bakgrundsmusik och skön musik som bara finns där, helt enkelt skön.

men i alla fall, var det ett jädrans polispådrag under dessa dagar, våra rastapeople kom till stan. samma sak nu, poliser över hela stan. jaja nog om uppsala stad, börjar ju tröttna nog på den här stan.

inte blir det bättre av att höra alla andras snack om deras lyckade utlandsresor, och hur de haft sitt livs resa och bara vill tillbaka. jag vill boort, en sak som är säker. men nej nu vare skola om fem dagar, och ja de är väl bara att ta tag i det!

i vilket fall var det kräftskiva igår, hos ida. hon har gått och fyllt 18 och kommit hem från tre veckor i spanien, ja ni hör ju, ALLA har varit utomlands. bruna och frääscha, mötte jag 14 tjejer hemma hos ida, det åts kräftor och pratades jo justja utlandsresor, men det var en trevlig kväll som avslutades med att jag tilda och martina gick in till stan, och jag tog sedan bussen hem.

jani, så vare fem dagar kvar, sofia ebba och anna kommit hem från grekland, jo dom har också haft det underbart!
och förstå mig inte fel, jag är glad för att alla haft det så bra, och jag har heller inte haft det dåligt, utan mer en VÄLDIGT annorlunda sommar. peace&love, leksand, vansbro, gagnef, smögen, strömstad, jobb jobb jobb och ja lite till jobb. kräftskivor, lite festa och umgåås.

                   
lite bilder från idas kräftskiva

jag är varigt lite ostabil, det senaste halvåret, eller ja lite, rätt mycket. jag har fuckat up mycket, mycket har förändrats, jag har förändrats, folk har försvunnit, folk har kommit, jag har varit upp och ner, "honey you are a rock, upon wich i stand" sen när ens klippa bara försvinner då? vad ska man då luta sig mot? man hittar stenar man kan luta sig emot så länge, men allt blir så provisoriskt! så det funkar inte längden, därav har det varit tufft, jag har inte varit den människa jag velat vara, jag har varit depp, jag har varit otrevlig, jag har inte varit mitt glada jag, jag har fööörsöökt så mycket att det mesta bara blivit kaos, den här sommaren har kanske inte varit den bästa, men den har varit viktig, viktig för mig själv, den har fått mig att inse att jag behöver ingen klippa, det jag behöver är ett par självsäkra fötter, som är stabila, som kan stå upp utan något stöd av en klippa. jag behöver mig själv, jag behöver må BRA med mig själv. jag är på rätt väg, och visst kan det bli svajigt, men jag ska klara av detta, jag ska bli mitt rätta jag igen, jag ska må bra igen och den här gången inte låta EN enda människa bygga på det, utan jag ska klara mig själv, och jag har jätte fina bra vänner, men den här gången vill jag klara detta helt själv, för just nu litar jag på mig själv, självkänsla kanske inte, men är på god väg!

yes så äre, jag ska bli mig själv igen, nej nu ska jag gå ut en sväng!

avslutar med denna fråga "What would you do if you knew you couldn't fail?"