Klart som fan att jag inte är ironisk, here it is!
Idag. Just idag känner jag ett starkt behov av att prata med Andrea. Jag vet inte varför men jag vill smida planer för framtiden (även om vi båda vet att dom förmodligen inte kommer slå igenom så är det alltid lika underbart att disskutera vad vi kan få ut av livet). Jag beundrar henne för att hon vågade göra det som är min högsta dröm. Jag önskar att du kom hem i höst och att vi sen åkte tillbaka tillsammans och pluggade mitt på Manhattan. Men framförallt önskar jag att DU har "the time of you life" och inte slösar bort din tid på något halvdant. Du förtjänar det bästa Andrea Isabella Simons.
När alla helt plötsligt blir lika glada och trevliga som Mark Levengood då vet man..
jag har solen i ögonen, solbrillorna på och laptopen i knät. Hur kan man klaga då? Sitter ute på min baksida och bara njuter. Jag vet att de alltid är ett jävla tjat när våren är på ingång men hur kan man egentligen klandra någon? Det är så sjukt underbart. Har nyligen kommit hem från en fika på Hammarskogs herrgård med mina kära vänner. Vi satt på von knorring verandan och bara njöt av utsikten och det trevliga sällskapet. Vi gick även ut på bryggan medans vi väntade på att det skulle öppna och vårkänslorna gick inte att undvika. Alla har gått runt och varit bittra hela vinter och så fort solen tittar fram blir alla helt plötsligt lika glada och trevliga som Mark Levengod (Nej, jag har inte personligen träffat Mark, men ni fattar grejen). 
Tycker du att alla helt plötsligt ser ut som Mark, bli inte rädd det är bara våren som kommit...
Alla problemen som man tidigare suttit och gnällt över bara försvinner... Helt pltösligt är allt perfekt och inte ens klädångesten för kvällens utgång gör mig på dåligt humör just nu. Men den kommer, tro mig. Om några timmar när solen gått i moln, kommer jag vara lika bitter och stressad iallafall. Meen låt oss inte vara såna, "catch the moment" "lev i nuet" "carpe diem".. ja you name it!
NI VET VAD SOM GÄLLER IKVÄLL
jag leverar dåligt, jag vet. Sitter och väntar på Rebecca, vi ska åka och handla. Tidschemat är pressat eftersom vi snart ska befinna oss ute hos Sabbe på landet och förfesta. Torsdagar är numera inräknat i våran helg, så det betyder alltså att vi ska ut. Jag hatar att vänta, jag är inte riktigt gjord för sånt. Det är inte så att jag gör något vettigt medans jag väntar heller. Utan jag springer mest runt och gör absolut INGENTING. Nu ropar mina hantverkare att vi ska äta middag. Och nu ringer min mobil, BRA att allt händer på samma gång. Vi ses som vanligt på Oasia ikväll!
IKVÄLL KOMMER JAG GE MINA HANTVERKARE HJÄRTINFARKT
Dom har kommit nu. Hantverkarna alltså. Jag har inte släppt bomben än, dom tror fortfarande jag har tagit mitt förnuft tillfånga och faktiskt ska vara hemma denna torsdag. Jag ser inte framemot deras blickar eller kommentarer när jag om exakt 10minuter säger "Hejdå, nu drar jag då!". Men den här gången har jag åtminstonde en vettig anledning. Bästavänner fyller bara år en gång om året. (Sen beror det ju på hur många man har, hur ofta man kan köra med den anledningen). Jag funderar på att bara dra, inte ens droppa att jag faktiskt ska iväg. Jaa.. det vore skönt. Det kör vi på!
Vi ses på Oasia ikväll!
JAG SÄGER BARA BON VOYAGE REBECCA, BON VOYAGE!
min älskade bästa vän fyller år idag. Och inte vilken ålder som helst, utan hela 19år! Den här ålder är så sjukt viktig att fira att vi gjort de båda igår, ska göra det ikväll, imorgon och även lördag. Varför inte passa på att fira när man ändå har en anledning? Det är min livsfilosofi numera! Snart ska jag ta mig dit på middag, är redan ungefär 2timmar försenad, men som dom säger "fint folk kommer alltid sent". Den enda ledtråden ni ska få av hennes present, är "bon voyage", resten får ni figure out själva. Såå Grattis Rebecca Sandra Madeleine Forsström för ungefär 37:e gången idag!
Jag älskar dig beccilisious!
NÄR TILL OCH MED ENS HANTVERKARE BÖRJAR KOMMENTERA ENS LIVSSTIL...
Ungefär sådär känner jag mig idag. Som att någon gått loss med en elvisp i mitt huvud.
Jag har inte vågat kolla hur mycket pengar jag har kvar i väskan än. Om det ens finns några kvar. Då förstår ni nivån på gårdagen. Jag vet inte riktigt vad det är med oss två, Oasia och Torsdagar. Det slutar alltid i likadant tillstånd. Ett tillstånd som inte riktigt känns så behagligt såhär dagen efter. Lugnet FÖRE stormen skulle man kunna kalla det för när vi kommer dit och sen exploderar det när folk börjar trippa in från Stocken. Det hände mycket otippat igår, och fick även höra smaskigt skvaller. Sånt förgyller lite en dag som denna. Det är sol ute, det är fredag, allt är upplagt för en BRA dag. Ändå känner jag mer för att krypa under täcket igen och kolla på the hills. Men ska ta mig i kragen och gå ut i solen med Linus.
Igår skrek båda våra hantverkare i KÖR: "SKA DU UT IKVÄLL IGEEEEN??". För att förklara situationen så kommer våra hantverkare alltid på torsdagar. Och dom tre senaste torsdagarna har jag helt plötsligt kommit ut från mitt rum i pumps och klänning med ett glas vin i handen. Dom har alltid kollat lite frågande på mig, men igår fick dom nog. Dom var fortfarande kvar när jag kom hem slirandes i natt vid 3 - halv 4 tiden. Så nästa torsdag får jag nog hålla mig hemma om dom ska kunna få någon slags vettig bild av mig. Om det inte är "a little to late" för det...
"MAN BLIR SOM MAN UMGÅS" HAR ALDRIG PASSAT BÄTTRE...
Ett sms skickas iväg. Sekunden efter tas ett sms emot;
Skickat 16.36 " En Oasia skulle ju inte sitta fel ikväll alltså..."
Mottaget 16.36 "Och så var dagen inne. Oasia here I come"
Vi har tänkt exakt samma tanke exakt samma minut. Det är nästan läskigt, eller nej inte nästan det ÄR läskigt. Så ni anar nog vart det styr mot ikväll? Ska snart gå ut med mig själv och rödtjutet till vägen och vänta på att bli upphämtad. Vi ska dricka vin och surra skit hos Rebecca innan vi beger oss mot... just precis de vet du.
VILL DU HA NYA MÄNNISKOR ATT SMÅPRATA MED PÅ KROGEN? JAG HAR ETT TIPS TILL DIG...
Ändå sen jag började entra utelivet med mina lila bianco-skor så har det öppnats en ny värld. Antalet personer som pratar med mig ute har fördubblats. På gott och ont alltså. För det är ju inte jag som får uppmärksamheten, det är skorna. Jag känner inte ens att jag överdriver om jag säger att minst 10personer kommenterar eller ger mina skor blickar varje gång dom är med mig ut. Det är egentligen inte bara ute, det är även taxichaufförer, busschaufförer och människor jag möter till och från krogen. Helt enkelt - överallt där jag och mina skor strosar omkring.
Jag har tyckt det är ganska kul att få höra dessa komplimanger (även om dom som sagt inte är till mig) tills jag en kväll var påväg från Birger mot stan efter stägning;
Ett gäng killar stannar mig varav en av dom kläcker ur sig;
"Oj, va fina skor du har.. vart har du köpt dom? Jag tänkte köpa likadana...".
Full och smått irriterad som jag var tänkte jag "fyfan va dryg kille, kul skämt att han ska köpa tjejskor!" så jag avbröt honom mitt i sin meningen med ett agressivt svar;
"BIANCOOO!!!" och gav hon världens ondaste blick.. Han log tillbaka och sa "Jaha, tack så mycket! Då ska jag köpa likadana till min flickvän till alla hjärtans dag!"
"Fan, jag är hemsk", var allt jag tänkte. För att kompensera min ondska så ropade jag tillbaka "Jaa, gör det hon kommer bli jätteglad!!"
Dom här lila vacka sakerna har alltså lett mig både till gott och ont. Men en sak är saker, jag tänker använda dom tills dom stupar. Låt det bli om lång, lång tid framöver (eller helst aldrig).
Det är aldrig "a little to late" om du frågar oss
En jävligt dimmig dag.. humorn ligger verkligen på topp ikväll.
Nu sitter jag hemma hos Rebecca. Sippar på ett glas vitt och väntar på att hon ska bli klar. Jag vet att jag tjatat om det men mer spontana människor än oss finns inte. Vi har velat hela dagen om det är värt att gå ut och dricka vin ikväll eller inte. Tillslut bestämde vi oss för att skita i det. När vi båda hade ställt oss in på tanken att stanna hemma, satt på oss mjukiskläder och satt oss framför tvn. Tagit bort sminket och inte haft en tanke på att öppna en flaska vin så skickas det sms:
"Jag har fixat skjuss, Oasia? Jag tar med en flaska vitt och kommer över till dig nu?".. efter lite oklara sms så skickas svaret bara några mintuer senare "Vafan. Kom hit nudå, jag hoppar in i duschen".
Sagt och gjort. Här sitter jag nu och väntar. Ingen av oss är speciellt taggade och båda trötta som as men ändå har vi gett oss fan på att den här kvällen ska bli något. Vi ska göra den till något bra. För som sagt; det här är ju "the days".
Vi ses i dimman!
När en kille pratar mer än mig och rebecca tillsammans då har man hittat något unikt
Varje gång jag tänker på det så blir jag alldeles förbluffad. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. För ungefär 2månader sen träffade jag och Rebecca en kille på Platina. "Oooh, en kille", verkligen orginellt tänker ni? Men nu är det såhär att det här är ingen vanlig kille. Här pratar vi om en helt ny kategori av kille. Vissa kan tycka att jag överdriver, men dom som träffat denna människa kan inte annat än hålla med mig. Den här killen har fått både mig och Rebecca att vika oss av skratt och faktiskt vart tvungna att sätta oss ner på gågatan för att vi skrattat så hysteriskt.
Han har fått oss två att hålla käften, bara det är nog värt nobelpris. Varje gång man har en konversation med honom, oavsett om det är när man träffas eller om det är på telefon så skrattar jag mer än martin timell i "Albin 8år"-klippet från hundra höjdare. Då skulle man kunna tro att han är en riktig "stand-up"-komiker. Men nejnej, det är inte den slags humorn. Det är... ja vad ska man säga? En helt egen kategori. För det är just vad som behöver skapas för att beskriva honom, helt nya kategorier. Jag har aldrig träffat någon som skulle fylla ett rum bättre själv än 10pers tillsammans. Jaa, vad ska jag säga? Jag är helt förbluffad.
JAG FÖREDRAR ARBETSSÖKANDE FRAMFÖR ARBETSLÖS
Jag går faktiskt oftare in på Arbetsformedlingen.se än Facebook numera
Två veckor. I två veckor har jag Sofia Eriksson gått runt och varit arbetslös. Jag förstår inte hur jag satt själv kunnat satt mig i den här sitsen. Jag visste ju själv att jag aldrig skulle klara av den. Jag, arbetslös? Det måste vara ett skämt. Nu ska jag inte framstå mig själv som att jag vore någon slags arbetsnarkoman eller så, men en mer rastlös människa får man leta efter! Jag har redan börjat klättra på väggarna, jag har redan börjat ha panik över att pengarna börja sina, jag har redan tänkt sänka mig så lågt som att söka telefonförsäljarjobb. Men DÄR har jag dragit gränsen.
Nu är det ju faktiskt så att om allt går som det ska så är jag inte arbetslös speciellt länge till. Sitter förmodligen med ett jobb snabbare än jag hinner blinka. Om jag bara tar saken i egna händer (nej, jag menar inget perverst!)
När man sitter och leker i Photobooth-program istället för att jobba, då inser man att det gått för långt.
Jag tror precis jag insett vem jag är, det gick upp för mig för ungefär 10 sekunder sen. Jag är "mycket snack och liten verkstad". Helvete! Jag som alltid sett ner på såna människor. NU jävlar ska jag ta tag i allt som går att ta tag i. Jag ska börja jobba inom högst 1vecka, jag ska börja plugga, jag ska börja spara pengar, jag ska skaffa mig ett.. vad heter det nu igen? justja.. ett liv!
Men framförallt ska jag ha jävligt kul. När jag tänker efter inser jag att det här är ju "the days", tiden man kommer se tillbaka på och tänka "ooh, those where the days". (Ja, det låter mycket bättre på engelska). Jag ska greppa varenda möjlighet. Jag ska entra världen, jag ska bli framgångsrik och lycklig. Jag ska.. Nej fan nu börjar det gå för långt. Jag kanske borde sovit i natt.
Tjiii fick du, jag är uppe nu!
Så nu vet ni (egentligen inte alls) varför.
Här var vi fortfarande harmoniska och trodde att det skulle bli en lugn och tidig kväll.
Förra torsdagen var vi ju som sagt på Oasia. Shit det är snart en vecka sen, men de känns som igår. Det roliga med den här kvällen är att jag hade legat däckad hela dagen pga. sinnessjuk huvudvärk plus att jag inte sovit på hela natten.
Jag får ett sms 17.45 där det står "Vill ut och ta en öl ikväll. På?"
Jag låg fortfarande och halvsov medans jag läste smset så min första spontana tanke var "i helvete heller, jag vill sova!"
3 minuter senare svarar jag.
17.48 "Oasia kanske? Hur kommer vi hem?"
Ibland vet jag inte vad det är för fel på mig. Man kan kalla mig impulsiv. Jag finner nog inga bättre ord.
Så sagt och gjort, Oasia it was. Tre tjejer, en blond, en råttfärgad och en brunett entrade Oasia vid halv 10 snåret. Luuugn kväll tänkte vi medans vi sippade på ett glas vin och surrade om allt från Kärlek till killar som är as. Ni vet, det vanliga.
Det skulle visa sig att vi var långt ifrån själva på stället. Tiden är lite oklar, men tillslut var det proppat av folk vi känner och det där "vi tar bara ett glas vin och åker hem kvart över 12" kom att ändras till sist kvar vid stägning och en ångest som gjorde att jag inte vågade kolla på mitt kontoutdrag förs flera dagar senare. Det blir aldrig som man tänkt sig. Och trevligt är väl det?
Dagen efter hade vi lovat anna att supporta henne på jobbet mot att hon skulle följa med ut dagen innan. "Pigga och utvilde" som vi va klockan 08.30 så gick vi upp och tog bussen efter anna ner mot Waynes. Jag vet inte riktigt om supporta Anna på jobbet menas med att komma dit, dricka upp en årsförbrukning av Waynes vatten, ta en tidning, och sen gå därifrån utan att säga hejdå. Meen, vi försökte iallafall. Tur att man har så förstående vänner (läs: hon kommer aldrig mer gå ut med oss).
"alltså Sofia du hittar alltid på något eller någon att fira..."
Citerat av min kära bror. Visst det kanske är sant att det har varit mycket "men vi ska fira det här.." eller "alltså jag egentligen inte game men vi MÅSTE ju fira nu.." det ska jag inte sticka under stolen med. Det känns som jag har blivit kung på bortförklaringar till varför jag ska gå ut den senaste tiden. Det känns helt enkelt lättast så. Folk har ju faktiskt lämnat landet, och för all del återvänt till kalla svealand. Sen alla dessa födelsedagar, är det bara jag eller fyller ALLA år i början av året? Däremot är jag lite besviken på mig själv att jag som skulle ha en lugn helg förra helgen, så slutade de med en helhelg på Birger. Men det tänkte jag ta igen den här helgen, bra tänkt sofia! Bara att det redan igår slutade med att jag och mina älskade vapendragare hamnade på Oasia hela kvällen. Och vad tror ni jag är påväg nudå? jag har aldrig varit såhär opepp någonsin tror jag, men ändå är jag nertvingad till Oasia för att "fira" att philip är hemma. Min fråga är, när FAN finns det inte något alls att fira? Egentligen?
EN UT, EN IN (det gamla klassikern gäller även ens vänner)
Jag sitter här med lager på lager på mig. Jag ser lite ut som när jag har på mig min michellinjacka (läs: fjällrävenjacka). Jag tänkte nämligen trottsa kylan och ut och springa lite. Det är ju ändå sånt söndagar är till för. Denna värdelösa jävla skit dag som ska uppstå var sjunde dag. Jag måste haft någon hemsk barndomsupplevelse på en söndag eftersom mitt hat är så starkt (de brukar va lättast att skylla på det).
I Fredags skulle vi hälsa Philip välkommen hem från helvetet för första gången och på samma kväll säga hejdå till anna som skulle till paradiset i 4månader. Det började med förfest hemma hos paret och gick senare vidare till Oasia där vi mötte upp Anna, Sofia, Sabbe, Bettan. Jag och Rebecca satt kvar längre än dom andra och gungade i gungstolarna samtidigt som vi insåg att såhär måste vi alltid förfesta. Med ett glas rosé i handen i en hängande korgstol, underbart! Vi drog oss senare mot en kväll på Birger. Kvällen va oklar på många sätt och slutade som vanligt i taxi hem alldeles för sent.
Lördagen spenderades ute hos paret. Jag skulle vakta min lille vovve eftersom övriga i familjen va på bröllop och personalfest. Så vi kollade på 7 pounds, bästa film jag sett på länge. Sjukt jävla djup film. Se den! Nej nu börjar det bli mörkt, springa va det ja.. Ciao!
Hoooney, I'm hooome!
Okej, jag har inte direkt varit utomlands eller för all del borta någonstans överhuvudtaget, men jag är tillbaka. På bloggen alltså. Eftersom mina fans (läs: anna& philip) har tjatat så mycket så känner jag att nu är det dags att ta tag i det här. Nu ska jag ärligt säga att ni inte har missat speciellt mycket den här tiden jag inte bloggat. Snarare ska ni vara glada att ni missat en hel del så kallade "emo-inlägg". Skulle ni mot förmodan gilla sånna inlägg, vänd er till Rebeccas blogg. Henne kan man alltid lita på. Nej, men skämt å sido jag och 2009 kunde ha klickat liite bättre de har mest börjat i kaos och tråkigheter så det har inte varit något jag velat föreviga här i bloggen. Så jag skulle egentligen bara vilja reducera allt som hänt de här året och köra från och med nu. Så, vi gör det va? Bra!
Jag tror däremot mitt liv vände lite i helgen. Jag tror någon bestämde att jag lidit tillräckligt och att något faktiskt skulle få gå min väg också. Jag vet ju inte vem det var, men jag tackar! Vilket fall, grym utgångshelg. I Fredags va de Birger med Nicole, mycket trevligt. Sen vet ju alla att allt inte kan gå vägen, men jag hade tur och träffade på några killar från Örebro som jag träffat en gång förut. Kvällen slutade lyckat (kanske mindre lyckat för min ekonomi) med taxiresa. Dagen efter vaknade jag upp lite lagom sliten men eftersom jag lovat rebecca en utgång på lördagen så var det bara att ta en treo och hålla käft.
Efter ett försök att se mindre sliten ut så kom Rebecca tillslut hem till mig för en fördrink. Sen drog vi oss mot Salabacke på förfest med Örebrograbbarna, Isabella& hennes två tjejkompisar. De va lite trångt att få in 11 pers i en studentlägenhet men det funkade. Jag och beccan hade egentligen tänkt att dra oss mot Birger men det slutade med att vi drog med dom andra till Platina. De va mycket folk och grym stämning. Det slutade med att brandlarmet gick 5min innan stängning. Jag hade turen att PRECIS ha hämtat ut min jacka så jag slapp stå ute i kylan utan jacka och vänta som alla andra. Kvällen slutade för min del med efterpärla på samma ställe som förfesten. Dagen efter gick vi och käkade och senare på kvällen fick jag skjuss hem. Jag måste sluta stanna för länge på efterfester. De börjar bli en dålig vana.
Något jag också vill glömma är att min partner in crime har flyttat till New York nu.. fan kom tillbaka!
I veckan har jag bara hängt med mina älskade vänner anna och becca. Vi har bestämt oss för en pakt.
Sånt gillar jag. Så nu kör vi!
Så glömmer vi Julmusten för några timmar och kör ordentligt ikväll!
Jag måste ju säga god jul till att börja med. Julafton är passerad, shit va fort det gick. Folk blev glada för mina klappar och jag blev glad för deras trots att jag ska byta några stycken (spara alltid kvitton, vänner!). Självklart har vi ätit god julmat alá mormor och såklart har vi som vanligt suttit bänkade framför tvn klockan 3. Vi skulle ju kolla på gamla BigBrother-klipp. VI hade några favoriter som när Olivér och Carolina Gynning guppade täcke i tv för första gången, när Maruska fick utbrott (de va den 76:e gången om ni minns den?) eller för all del när Jessica aka. Barbie skulle försöka ansa Ragger i den bakre regionen.
Eller.. vänta nu, vi kollade ju faktiskt på Kalle Anka, men de va väl nästan samma sak? Min älskade kompis agerade tomte i år, de va en såkallad humörhöjare! Tack för det, Rebecca! Mandeln i gröten fick som vanligt Malin, jag börjar tro att hon fuskar. Jag äter gröt tills jag spyr varje år för att få den där jävla mandeln, så tar tjejen en sked gröt och får den varje år. Kanske dags att byta taktik? Hoppas ni alla hade en god jul och fick många fina (roliga, användbara, snygga, adjektiven bara rullar på) klappar!
och så självklart en YouCam bild!
DET GÄLLER ATT TA TILLVARA PÅ SIN TID LADIES AND GENTLEMEN
Om det ändå vore så väl?
Klockan är 06.24 och jag kan fortfarande inte sova. Kan bero på att jag sov mellan 18.00-00.00. Meen nu ger jag upp, jag har inget att göra längre, har checkat asos, forever21, facebook, alla elektroniksidor som finns (trotts att jag inte är ute efter något av elektronik då jag tillochmed har TVÅ ipodar som båda fungerar utmärkt). Jag har funderat på att gå upp och duscha och ha lite spa-tid för mig själv men inte ens de kan jag göra då övriga i familjen ligger däckade. Sååå, jag drar och solar helt enkelt, Ciaaao!
Jag antar att jag kommer få lida för det här på jobbet ikväll..
pga. brist på bilder på mina nya laptop så slägger jag in en bild på mig och min älskling som fyller 6månader idag. Alltså inte jag och hunden, så patetisk är jag inte att jag anser att vi har ett förhållande. Men grattis Linus!
Det ligger till såhär mina vänner, den där så kallade sömnen vi snackade om. Nivet som skulle föra tillbaka mig till liv, den rann. Jag försökte, men lyckades verkligen inte. Inte ens en high school-film kunde få mig att ens slumra till. Så jag bestämde mig för att sluta försöka. Istället började jag duscha klockan 05.30, har målat naglarna, gått ut med hunden på långpromenad, ätit frukost framför brasan medans jag lyssna på julmusik på högsta volym (INTE uppskattat av syster min), hjälpt till att baka, städat badrummet, sminkat mig, klätt på mig, fixat håret (tusen gånger!), lekt med hunden, skrivit "folk-att-fixa-julklappar-till-lista", pratat med Rebecca och Robert. Ingen av dom speciellt pigga på att prata vid den tidpunkten.
Såå nudå? Jag har gjort allt som finns att göra. Till och med kollat igenom facebook, mailen, skickat iväg viktiga mail& laddat mobilen. Jag får väl helt enkelt gå och sätta på julskivan på högsta volym igen och springa runt och sjunga "juuul, juuul, strååålande jul" och leka med döden (läs: en arg syster!). Men vadå? Klockan är ju faktiskt 09.20, jag är ju alltid uppe såhär dags (läs: mycket sällan). Snart bär det av mot Kista, julshopping och den där ruggigt smarriga sushin!
Vi har kört All-in, men nu är det fan dags att folda?
jag har legat i koma i 3 dagar nu. Okeej, inte bokstavligt sett koma som i koma på sjukhuset MEN nästan! Jag har sovit hela dagarna och mått ännu sämre när jag vaknat. Jag har varit yr, mått illa och känt att "ungefär såhär måste de va att ligga på hospis", att ligga att invänta sin död.
Självförvållat undrar ni? Sjäälvklart. Att jag och min kära vapendragare har varit ute 2 -3 gånger i veckan den senaste månanden (läs: månaderna) har nog tagit ut sin rätt. Nu tänker ni att "de är väl inte så mycket". Meen, grejen är att vi inte en enda av dessa gånger gått hem innan stängning (om det inte varit för att vi dragit på efterpärla). Inte enda gång tänkt tanken "vi tar det lungt ikväll", inte en enda gång känt oss halvdanna. Vi har kört all-in i en månad i streck nu. Nej jag vet inte hur vi orkar, eller haft ekonomi till detta men det har tydligen gått i alla fall.
Vi har fått köra en heldel övernattningar (av ekonomiska skäl) och kanske inte heller varit världens mest svårbjudna tjejer när det kommer till shots meeen, vi har inte freeloadat på något sätt. Vi har varit på efterfester med allt från en dokusåpakändis, en kille från örebro som förmodligen är skönare än fredrik& filip tillsammans, med några idioter och med några helt otippade. Jag har även kört en födelsedagsmiddag med GossipGirl tema med tjejerna, därav alla bilder med diadem och skoluniformer (Så svar nej, vi har inte blivit vrickade.)
Har jag berättat att vi även hamnat i underjorden när vi var påväg till Birger? Vi har aldrig känt oss SÅ felplacerade i hela vårt liv. Vi tog oss till och med friheten att kalla det för RAVE. Vi visste inte att sånt här existerade i Uppsala? Vi stod och gapade när vi såg vart vi hamnat. Folk sprang runt i binkiniöverdelar, plaströr i håret, dreads i alla regnbågens färger, platåskor som dom i Spicegirls hade och slitsar som gick över trosorna (eller för alldel kalsongerna). Musiken var så oklar. Vi hade aldrig ens hört sån här musik. Vi visste inte hur vi skulle dansa till den ens, förstår ni då? Men vi är inte dom som är dom, så självklart var vi dom som röjde dansgolvet som bäst, med en hel del arga blickar från dom "alternativa"-människorna.
Det var helt klart en upplevelse, men inget jag gör om!
Jaja, jag tänkte gå tillbaka till verkligheten nu. Imorgon hämtar Anna mig för att åka till Kista och handla julklappar och för att inte glömma det viktigaste; äta sushi. Så nu är det dags att sova om jag ska kunna komma tillbaka till verkligheten någonsin igen.
Sleep tight vänner! (och för all del fiender..)
Det som inte dödar, det härdar?
otroligt töntig pose, jag vet!
De där med att jag skulle blogga mer för att jag fått en Mini-Pc? Glöm det! Reducera det från era näthinnor bara. Vad har jag gjort? Jobb Jobb Jobb, utgång onsdag, utgång igår, och ikväll kör vi igen! Nu ska jag springa mot bussen som ska ta mig till Luthagen på förfest. Vi ses ute (eller inte alls!)